Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.

Svartå ådal nedanför Åminnefors kraftverksdamm i början av november. Ån är ännu helt isfri, men stränderna lyser vackert vita av snö efter den tidiga starten på vintern. Anu Suonpää, forskare vid Västra Nylands vatten och miljö r.f., tvekar inte att dyka ned i det tvågradiga vattnet på jakt efter Svartåns specialitet som gömmer sig i åns botten-sediment.
Efter en stunds bökande i åbottnen kommer Suonpää upp till ytan igen. Hon räcker över en nätpåse till Ralf Holmberg som väntar i en roddbåt. Nätpåsen innehåller några drygt tio centimeter långa, robust byggda, mörkbruna musslor. De är flodpärlmusslor, en av Finlands mest hotade ryggrads-lösa djurarter.

Som på så många andra håll i södra och mellersta Finland går det dåligt för flodpärlmusslan. Den fångades tidigare i stora mängder av pärlfiskare, som ville få tag i de ytterst få exemplar som innehåller pärlor av ekonomiskt värde. Sedan 1955 är den fridlyst, men nya betydligt värre hot mot arten har dykt upp sedan dess.
Flodpärlmusslans larver, de så kallade glochidierna, är beroende av laxfiskar, vars gälar de sitter fästade vid under sitt första levnadsår. Eftersom öring och lax är förhindrade att stiga upp i vattendrag där det byggts kraftverksdammar har flodpärlmusslans förökning upphört i många åar och bäckar. Eftersom arten är mycket långlivad kan den finnas kvar länge trots att den inte förökar sig. Det är fallet i Svartån där de flesta musslor är i åldern 50–100 år. Yngre musslor saknas helt. Suonpää uppskattar att det i dag finns kvar högst 1 600 flodpärlmusslor i Svartån.
En annan faktor som slagit hårt mot flodpärlmusslan är försämrad vattenkvalitet. Skogsdikningar, intensivt jordbruk och industriutsläpp har lett till övergödning av många vattendrag. Det har inneburit mer finfördelade partiklar i vattnet och tjocka lager av sediment på bottnen. Äldre musslor överlever sådana förändringar, men små musslor som lämnat larvstadiet bakom sig för att fästa sig vid bottnen förkvävs lätt i bottensedimentet.
– Musslorna vi tagit upp från Svartån stänger sina skal och drar in foten långsamt och flegmatiskt då de blir störda. Det visar att de är i dålig kondition och har nedsatt förmåga att uppta näring på grund av den dåliga vattenkvaliteten, berättar Suonpää.

Nu vill forskarna göra en konkret insats för att om möjligt rädda Svartåmusslorna. De exemplar som Suonpää tar upp från bottnen tas om hand av Santtu Välilä och Hanna Suonia från Jyväskylä universitets forskningsstation i Konnevesi. Hit är musslorna på väg för att om möjligt föröka sig i stationens bassänger istället för i Svartåns dyiga botten.
– Det verkar som om musslorna i Svartån var i så dåligt skick att de inte försökte föröka sig alls denna höst, säger professor Jouni Taskinen, som leder uppfödningsprojektet vid Jyväskylä universitet.
Nu ska de omkring 110 musslornas kondition förhoppningsvis förbättras då de får leva i rent vatten och matas med föda av god kvalitet till nästa sommar. Om så sker kommer hanarna i bassängerna att avge sina spermier som sedan befruktar honornas äggceller i juli–augusti 2017, då musslornas naturliga förökningstid nästa gång infaller.
Om allt går väl utvecklas sedan glochidielarver, som sedan skickas till ett laboratorium i Austevoll i Norge, där man har stor erfarenhet av musseluppfödning. Här får larverna fästa sig på laxfiskars gälar. Efter 9–10 månader har glochidierna utvecklats till millimetersmå musslor som lossnar från gälarna och sedan får växa till sig i små akvarier i 2–4 år. Sedan är det dags för utplantering i samma vattendrag deras föräldrar kommit från. 

Det här är första gången man i Finland försöker sig på en räddningsaktion av den här typen. Projektet omfattar också uppfödning av 150 musslor från Esse å. I flera mellaneuropeiska länder har man satsat mycket på att rädda hotade stammar av musslor genom uppfödning och återutplantering i vattendrag. 
– Erfarenheterna är överlag goda av utplanteringarna. Då musslorna först vuxit till sig tillräckligt i laboratorieförhållanden klarar de sig i det fria, säger Taskinen.
Om de återstående populationerna av flodpärlmussla i södra Finland ska kunna räddas räcker det inte med att på konstgjord väg producera nya musslor i laboratorier. Ännu viktigare är att se till att lax och öring igen kunde stiga i åarna och att minska övergödningen av vattendragen. Här är skyddsplaner för vattendragen och deras tillrinningsområde ett viktigt redskap. En sådan plan för Svartån blir klar i mars 2017. Här ingår bland annat skyddszoner, anläggning av våtmarker och naturenliga torrläggningsprojekt som på sikt ska förbättra vattenkvaliteten i ån.
– Men Finland saknar ännu en nationell skyddsplan för flodpärlmusslan. Här ligger vi efter många andra länder, konstaterar Jouni Taskinen.

Flodpärlmusslan 
(Margaritifera margaritifera)

– finns enbart i rinnande vatten
– kan bli upp till 200 år gammal, är den djurart som blir äldst i Finland
– lever på växtplankton och organiska partiklar som den filtrerar ur vattnet
– en mussla kan filtrera upp till 50 liter vatten per dygn och fungerar därmed som ett litet vattenreningsverk
– i början av 1900-talet kände man till kring 200 vattendrag med flodpärlmussla, idag är de ca 120
– i södra Finland finns kvar bara 7–10 åar med flodpärlmussla
– numera är artens förökning på en säker nivå endast i ett tiotal små bäckar i norra Finlands ödemarker

FRESHABIT

 – projektet som ska rädda flodpärlmusslan är en del av FRESHABIT, som är det största program som fått finansiering ur EU:s LIFE-fond under Finlands tid i EU
– FRESHABIT pågår under åren 2016–2022 och har en budget på nästan 20 miljoner euro
– förutom uppfödning av flodpärlmusslor kommer man att bygga fiskvägar, restaurera bäckar, minska urlakningen av näringsämnen från avrinningsområden, främja hållbar användning av naturresurser i insjöarna och gynna en miljövänligare vattenkraft
– satsningar på att återuppliva stammen av flodpärlmussla görs förutom i Svartån även i Kisko å i Västra Nyland/Åboland och Esse å i Österbotten
– FRESHABIT omfattar också satsningar på naturnära turism i anslutning till sjöar och vattendrag
– 30 samarbetsparter deltar, bland dem Forststyrelsen, Miljöministeriet, Finlands miljöcentral, Naturresursinstitutet, flera NTM-centraler, flera vattenskyddsföreningar, universitet och miljöorganisationer

 

 

 

 

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016
Kommentarer (0)
Skriv siffran 2 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerera på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

Det behövs bättre klimatundervisning

Många unga anser fortfarande att de inte påverkas av klimatförändringen. De är inte heller villiga att göra några uppoffringar. Därför behövs det ett mer tvärvetenskapligt och handlingsorienterat tillvägagångssätt i våra skolor. Läs mera »
Ari Nyqvist, Finlands Natur nr 1/2017

Enkelt pelletssystem värmer hela huset

Emilia Söderlund och Henri Heikkinen köpte ett hus på landet utanför Karis år 2009. Det första de gjorde var att slänga ut oljepannan och ersätta den med ett miljövänligt alternativ. Deras val är pellets.Läs mera »
Tina Nyfors, Finlands Natur nr 1/2017

Vårflodsfärd på Görälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Götälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj. Läs mera »
Jonas Sjöblom, Finlands Natur nr 1/2017

På skidor tar du dig fram överallt

Om snödjupet bara tillåter är skidning i terrängen utanför motionsspårens breda gator ett utmärkt sätt att utforska vinternaturen. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.Läs mera »
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Energismart i Syslilax

Då kylan börjar knäppa i knutarna ökar energiför­brukningen, vilket syns i plånboken för dem som har direkt elvärme. Stigande elöverföringspriser är ytterligare en orsak till att minska sitt beroende av elström. En modern vedpanna är ett miljövänligt alternativ.Läs mera »
Marjo Paavola, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Nya tag mot fosforläckaget

Traktorn lämnar ett vitt moln efter sig då den rullar fram över åkern. Men det är inte sedvanlig åkerkalkning som pågår utan spridning av gips. Den här lovande metoden kan bli ännu ett vapen i kampen mot fosforläckaget från åkrarna. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2016.