Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
59987.jpg

Torskens återkomst dröjer

Saltpulserna 2014–2015 såg först ut att blåsa nytt liv i Östersjöns torskstammar, men syrebristen stör fortfarande fortplantningen och torskarna lider av brist på föda. Vi lär få vänta länge innan torskfångsterna i våra vatten når upp till rekordåren under 1980-talet.

– Någon större torskinvasion i finska vatten lär vi inte se på länge. 
Det säger Jari Raitaniemi, specialforskare vid Naturbruksinstitutet LUKE:s avdelning i Åbo. 
Då Östersjön vid årsskiftet 2014–2015 via de danska sunden fick ett av de största inflödena av salt havsvatten i modern tid, var det många som hoppades att torskstammarna skulle gynnas och fångsterna öka. Torsken lever i Östersjön på gränsen till vad arten tål i fråga om låg salthalt, så stora volymer saltvatten från Atlanten borde gynna speciellt torskens fortplantning.
Det såg också lovande ut till en början för det östliga torskbeståndet, som finländska fiskare främst utnyttjar. Torskfångsterna per fångstinsats ökade något under 2015, fiskarna verkade vara i bättre skick än tidigare och den nya årskullen av yngel var den största på många år.
Men uppföljningsundersökningar 2016–2017 visar att torskarna fortfarande är småvuxna, sannolikt till följd av brist på näring. Det kan vara en följd av att torsken viktigaste bytesdjur, skorven (Saduria entomon), vassbuken och strömmingen finns i betydligt mindre mängder i södra Östersjön än i norr. Den stora årsklassen från 2015 verkar inte heller fått det östliga torskbeståndet att växa.
– Det är möjligt att de små torskarna på grund av brist på föda blivit mat år de större torskarna, säger Jari Raitaniemi. 
Han konstaterar att frågetecknen kring torskens framtid nu är fler än de var för bara något år sedan.
– Vi är fortfarande långt från den situation som var rådande under 1980-talet.

Då fångades som mest 400 000 ton av Östersjöns östligaste torskbestånd. De senaste åren har fångsterna legat under 50 000 ton. Förra året fångades 86 ton torsk av finländska yrkesfiskare, främst i Skärgårdshavet och kring Åland.
Åren kring 2010 ökade fångsterna, men samtidigt började extremt magra torskar förekomma i fångsterna från södra Östersjön. Torskarnas tillväxt har sannolikt varit långsam, vilket är orsaken till att de idag kan bli könsmogna då de är endast 20 centimeter långa. Under 1990-talet var medellängden över 40 centimeter. Brist på föda antogs vara en orsak till den långsamma tillväxten, men sannolikt bidrog också ovanligt stora mängder parasiter hos torskarna. Enligt en teori skulle det här ha ett samband med gråsälstammens kraftiga ökning.
Forskarna har också noterat att torskarna inte längre i lika hög grad söker sig norrut i Östersjön, trots att här fortfarande finns gott om skorv, vassbuk och strömming. En förklaring kan vara att de syrefria områden i mitten av Östersjön fungerar som spridningsbarriärer som torskarna inte gärna försöker passera. En annan möjlighet är att de alltmer utsötade vattnet i Östersjön gjort att de små torskarna inte gärna rör sig norrut, där salthalten är lägre.

Intressant nog finns det ny information om att torsken kanske klarar av att fortplanta sig i en djuphåla i Ålands hav, långt norr om de hittills kända lekplatserna. Här fångas lekmogen torsk och det finns belägg för att torsken leker här sommartid. Den stora frågan är om torskäggen klarar av att utvecklas i den rådande salthalten, som är lägre än i de sydliga lekområdena. Enligt en undersökning vid Sveriges Lantbruksuniversitet skiljer sig torsken i Ålands-djupet genetisk något från de andra torskstammarna, men skillnaden är inte så stor att man med säkerhet kan hävda att ålandstorsken utgör ett eget bestånd. 
Om fortsatta undersökningar ger belägg för att torskstammen i Ålands-djupet verkligen är anpassad till att klara av fortplantning i de låga salt-halterna är den i högsta grad värd att bevara – inte minst för att klimatförändringen på sikt kommer att göra Östersjöns vatten sötare. Detta kan i värsta fall bli ödesdigert för den östliga och västliga torskstammen.


Syrebristen vid bottnen är en uppenbar orsak till att torskens fortplantning i Östersjön misslyckats i djuphålorna. Därtill har överfiske bidragit till att torskstammarna minskat. Fångstkvoterna för torsk, som EU-kommissionen fastslår genom politiska beslut, har under många år klart överskridit de nivåer som rekommenderats av det internationella havsforskningsrådet ICES. Det har väckt berättigade kritik både från forskarhåll och från miljöorganisationer.

Foto: Jukka Pönni

 

 

 

 

 

Kräver salt och syrerikt vatten 

En salthalt på minst 11 promille krävs för att torskens fortplantning ska lyckas. Vid den här salthalten hålls de befruktade äggen ännu flytande. Är salthalten lägre sjunker äggen ner i bottensedimentet, där de snabbt dör av infektioner. Syrebrist vid bottnen blir också lätt ödesdigert även för flytande ägg. Salthaltsskiktningen i Östersjön gör att torskens ägg flyter på 80–120 meters djup.
Tillräckligt höga salthalter finns i Östersjön bara på ett fåtal områden med vattendjup på flera hundra meter. Det gör att östersjötorskens lek är begränsad till områden sydost om Gotland och Gdanskbukten, till djuphålan öster om Bornholm (den östliga stammen) och till områden väster om Bornholm mot de danska sunden (den västliga stammen). Under de senaste decennierna har syrebrist nästan helt hindrat torsken från att leka i Gotlands- och Gdanskdjupen.

 

 

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
OMG EN FISK SÅ JÄVLA COOLT OMG NOSCOPE M8 THOS IS FRICKING IMPOSSIBLE OOOOOOOOHH
Kacper06.12.17 kl. 12:16
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerare på Finlands Natur.

 
64359_t.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.Läs mera »
Mats Bentmar, Finlands Natur nr 2/2018
64362_t.jpg

Gipsen stoppar näringsläckaget

Genom att sprida ut gips på åkrarna kan man minska näringsläckaget med hälften. Också andra sätt att råda bot på läckaget undersöks.Läs mera »
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 2/2018
64389_t.jpg

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
64376_t.jpg

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
64331_t.jpg

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
62915_t.jpg

Järven – enstöring på vandring söderut

Vargen, björnen och lodjuret har vi småningom blivit bekanta med även i södra Finland, i takt med att bestånden vuxit. Nu finns tecken på att även järven – den minst kända av de fyra stora – sakta sprider sig söderut.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018
62933_t.jpg

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018
62908_t.jpg

Kompostera mera

Matsvinnet i hushållen är ett allt mer uppmärksammat problem. Det kan motverkas genom gammal hederlig kompostering, som i slutändan ger prima mylla. En rätt skött kompost hålls igång hela vintern av egen kraft och om den ändå fryser går att få igång den igen på vårenLäs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018
62932_t.jpg

Det svarta kolet på spåret

Svart kol, det vill säga luftburna sotpartiklar, påskyndar uppvärmningen av jordklotet och speciellt det arktiska området. Utsläppen av svart kol och dess spridning undersöks nu även i Finland. Läs mera »
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 1/2018
61364_t.jpg

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017