Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”

Det säger Jussi Saarinen, eldsjälen bakom Yhteismetsä Tuohi, en ny sammanslutning av markägare som gått in för att de gemensamt ägda skogarna ska skötas mer naturnära utan kalavverkningar. En orsak till Saarinens optimism är de större friheter att sköta sin skog på sitt eget sätt som markägarna fick då skogslagstiftningen förnyades 2014. 
Saarinen tror på exemplets makt: 
– Då en skogsägare noterar hur mycket virkes-intäkter grannen fått ur sin skog samtidigt som skogen står kvar kommer intresset att öka.
Att skogen fortfarande ser ut som en skog trots ett betydande virkesuttag – 1 700 kubikmeter på 15 hektar – kan Finlands Naturs utsände konstatera då ha tillsammans med Saarinen besöker ett av Tuohis skogsområden i Lojo. Avverkningen har planerats och utförts av Saarinens företag, Metsätietopalvelu Silmu Oy, som specialiserat sig på kalhyggesfritt skogsbruk. Skogen är utglesad genom plockhuggning, men det är frågan om mindre avverkade ytor som inte skiljer sig nämnvärt från naturliga gläntor. Ett annat utmärkande drag för skogen är mångformigheten. Träden är av alla åldrar och storlekar, och gran, tall, björk och rönn förekommer sida vida sida, till skillnad från de mono-kulturer med ett trädslag som konventionellt skogsbruk ofta strävar efter. En rik undervegetation ger skydd åt skogsviltet och en del av de äldsta träden lämnas att självdö, vilket gynnar mängder av hotade svampar och vedlevande insekter. 

Inom det kalhyggesfria skogsbruket är det höggallring som gäller. Det innebär att skogen glesas ut genom att en del av de större träden avverkas med 10–20 års intervaller.
– Då får små trädplantor och medelstora träd mera rum och ljus, vilket ökar deras tillväxt och skogens förnyelse, berättar Saarinen.
Inom konventionellt skogsbruk gallras mindre träd bort (låggallring) för att gynna enbart de större träden. Det leder till att skogarna tenderar att innehålla träd av bara en storleksklass. De stora träden slutavverkas ofta alla samtidigt, och då måste förnyelsen i regel ske genom plantering eller sådd. 
Ett antal välmeriterade forskar, bland dem Erkki
Lähde, Olli Tahvonen, Timo Pukkala och Sauli Valkonen i Finland och Mats Hagner i Sverige, har visat att kontinuitetsskogsbruk, som det också kallas, kan vara minst lika lönsamt som kalavverkningsskogsbruk. En bidragande orsak är att utgifterna för skogsförnyelse är minimala inom det kalhyggesfria skogsbruket, medan gallrings- och planteringsutgifter drar ned på lönsamheten inom kalavverkningskogsbruket. Det kalhyggesfria skogsbruket ger också markägaren en jämnare ström av intäkter.
Enligt Saarinen ger höggallringen inom det kalhyggesfria skogsbruket främst grovstammigt timmer med ett pris på cirka 50–60 euro per kubikmeter. Låggallringen av mindre träd ger främst massaved med ett pris kring 10–20 euro per kubikmeter.
Kontinuitetsskogsbruket har av en del kritiker bedömts komma i fråga enbart på näringsrik och bördig skogsmark. Men enligt Saarinen kan man utmärkt väl få skogen att förnya sig naturligt även på karga tallmoar och speciellt i Lappland – där kutymen hittills har varit massiva kalavverkningar, markberedning och påföljande planteringar, som ofta misslyckats.
Saarinen tillbakavisar också kritiken mot att plockhuggningarna skulle ge alltför små virkes-volymer per gång för att kunna vara lönsamma.
– Det gäller bara att gå igenom lite större skogs-arealer vid varje avverkningsomgång. 
Han påpekar att kalavverkningar i många fall inte görs på större arealer än 1–2 hektar, eftersom mark-ägare sällan vill fälla all sin skog samtidigt. Det här minskar i praktiken virkesuttaget per kalavverkning. 

Kontinuitsskogsbruket har ännu inte uppnått den popularitet bland markägare som man kanske trodde för tio år sedan. Detta trots att opinionsundersökningar visar att kalhyggen ogillas av en stor del av finländarna, bland dem även markägare.
– Här har skogsrådgivningsorganisationerna ett stort ansvar. Hittills är det ganska få skogsrådgivare som har haft vilja och kunskap att specifikt rekommendera skogsskötsel utan kalavverkningar, säger Jussi Saarinen.
Annikka Selander, expert på skogsvård vid Skogscentralen, berättar att de gällande skogsvårds-rekommendationerna numera också omfattar skogsskötsel utan kalavverkningar. I de råd för god skogsvård som Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio gav ut 2014 finns praktisk information om kalhyggesfritt skogsbruk under rubriken ”Skogsvård i olikåldriga skogar ”.
Idag omfattar också Skogscentralens grundkurser i skogsvård riktlinjer för kalhyggesfritt skogsbruk, vid sidan av de mer konventionella skogsbruksformerna.  Enligt Selander har det bland skogsägarföreningarna funnits intresse för kalhyggesfria skogsbruksmetoder och Skogscentralen har arrangerat specialkurser inom detta område.
– Hur skogen sköts i praktiken beror i sista hand på skogsbrukets mål och i hur hög grad skogsägaren vill prioritera långsiktig ekonomisk avkastning eller landskapsvård och naturvärden, säger Selander.

Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
Kommentarer (2)
Skriv siffran 10 med bokstäver:
Bra åk tur i Finland
Anonym03.12.18 kl. 12:15
Jag är bäst
Anonym03.12.18 kl. 12:15
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerare på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

Att flyga är inte nödvändigt

För allt fler framstår flygresor som något det går att avstå från – med hänsyn till klimatet. Många gör sitt val i tysthet, men det blir allt vanligare att gå med i någon form av nätverk där man kollektivt går in för att sluta eller kraftigt minska sitt flygande. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2019

Klimatångest – intressant nytt forskningsområde

Klimatångest har under de senaste åren bubblat upp som ett fenomen som de flesta känner till och som många säger sig lida av. Men hur många? Bred samhällsvetenskaplig forskning gjord i Finland är svår att finna, säger teologen Panu Pihkala.Läs mera »
Marcus Floman, Finlands Natur nr 1/2019

Ta ut det sista av vintern

Vårvinterdagarna blir längre. Använd det tilltagande ljuset till naturupplevelser för stora och små! Syskonen Markus och Frida motiverar och inspirerar till turer ut i minusgraderna. Läs mera »
Maria Svens, Finlands Natur nr 1/2019

Holkdags!

Nu är det är hög tid att se till att fågelholkarna är i gott skick. Här får du tips om skötsel, bygge och uppsättning av bostäder för vårens fåglar. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2019

Långa sandstränder och orörda myrar

Norra Österbottens natur bjuder på allt från långa obebyggda sandstränder, till forsar och vidsträckta myrar. I skogarna kan man med lite tur stöta på björn, varg, järv och skogsvildren.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2019

Vidgade vyer för naturfotografer

Viltkameror och drönare med kamera är moderna hjälp­medel för den som vill följa med och dokumentera naturen. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2018

Fåglarna behöver energirik mat

Om vintern äter fåglarna främst för att få energi så att de klarar att hålla uppe sin kroppstemperatur i kylan. Ju kallare det är desto mer energi behöver fågelkroppen för att kompen­sera för värmeförlusten. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2018

Natur i österled

Östra Nylands skärgård är inte lika känd som de västliga skärgårdsområdena, men även här finns öar av alla storlekar, stora fjärdar och idylliska sund väl lämpade för skid- eller skridskoåkning. I Sibbo storskogs nationalpark är skogsnaturen ännu väl bevarad. Åmynningar och myrar hyser ett rikt fågelliv.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2018

Datorn som biolog

Datorn lär sig snabbt att känna igen växt- och djurarter. Frågan är om den kommer att bli en bättre naturinventerare än mänskan?Läs mera »
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 4/2018

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018