Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
64359.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

En tidig julimorgon strax före soluppgången befann jag mig i en gammal skog. Jag följde en uttorkad bäck och kom fram till ett parti självsådd gran. Tät vegetation, omöjlig att ta sig igenom utan att det hörs för mycket. Jag stannar upp, lägger ned mina kameror och tar fram kartan. 
Plötsligt hör jag valpar en bit in i grantätningen. Jag sitter väld dold och har en fin öppning mellan mig och granarna. Jag bestämmer mig för att vänta. 
Tiden går. Första timmen går fort. Andra också. Knott och mygg i en mängd så det går att torka av dem. Jag hör valparna hela tiden. De verkar leka med varandra. Tre timmar. Korp! Pulsen stiger. Korparn­a
följer ju ofta vargen i hopp om mat. Är de vuxna vargarna på väg hit med mat? Plötsligt kommer en valp springande ut ur tätningen. Full fart, småylande. Den ser mig, stannar till. Kameran går igång när valpen är cirka 15 meter från mig. 
Så hörs ett dovt morrande från tätningen. Valpen rusar in och det blir först alldeles tyst. Jag väntar. Hör dem börja äta och bråka om maten. Att vara såhär nära utan att störa ger en känsla av att tillhöra naturen. Efter en stund blir allt lugnare. Det verkar som om de ska sova på maten. Med en påtaglig känsla av att vara iakttagen lämnar jag försiktigt platsen.

Vargens ylande är förknippat med många myter. Fullmåne, midvinter och en bergstopp är en vanlig bild av hur det ska vara när vargarna ylar. Själv har jag hört dem många gånger, ett ljud som för att det ska få sin fulla dimension måste upplevas på plats, i verkligheten, inte bara höras.
En varm sommardag i slutet av juli hade jag klara tecken på att det uppehöll sig varg vid en höjd nära en myr. En av rendevouzplatserna där hela familjen uppehåller sig då valparna lämnat lyan. 
Jag bestämmer mig för att tillbringa kvällen och natten i närheten och slår mig därför ner i god tid med myren mellan mig och platsen där jag tror de är.
Efter några timmar går solen ned och det blir alldeles stilla. Kylan kryper närmare medan dimslöjorna lägger sig över hela myren. Älvdans i sommarnatten. En nattskärra drar igång sin spinnrock i trädet bakom mig. Det är så stilla att knotten hörs. Klockan närmar sig midnatt.
Så plötsligt. Ett kraftfullt och långt utdraget yl från andra sidan myren. Då det ebbar ut fylls det direkt på av två ljusare röster. Ögonblicket senare stämmer alla valparna in. En kör av vargar sjunger! Akustiken är oslagbar. Vartenda hår på min kropp står rakt upp. Sången pågår i några minuter och upprepas ungefär var femte minut under några timmar. 
När ljuset kommer tillbaka och färgar dimmorna rosa och orange landar två tranor på myren. Trumpetstötarna river genom morgonen. Vargarna har tystnat. Jag börjar komma tillbaka till verkligheten.

Mina vandringar i skogarna i hopp om att möta varg på samma sätt som jag gjorde den allra första gången är idag många och långa. Kamouflagekläder och tung kamerautrustning gör att jag rör mig långsamt men samtidigt också tyst och osedd. Ibland så tyst och osynligt att det blir komplicerat.
En tidig höstmorgon strax före soluppgången rörde jag mig längs kanten av en myr. Plötsligt får jag syn på två vargar ett hundratal meter bort. De är på väg rakt mot mig.  Mitt 600:a som jag bär i handen är för långt i den här vegetationen. Jag lägger mig ner. Gräver fram ett kortare tele ur ryggsäcken. Byter snabbt och är redo. 
Nu gäller det. Har jag skrämt dem eller rör de sig fortfarande mot mig? Jag ligger obekvämt och känner mitt hjärta slå. Blir detta ett porträtt av två vargar på samma bild? Det går att ta på spänningen. 
Jag tittar upp. Två vargar står absolut stilla och stirrar på mig endast fem meter bort. Jag rör mig inte. Blinkar inte. Flyttar inte blicken. De tittar noga. På mig, på varandra, på mig igen, sedan på varandra igen. Därefter travar de lugnt iväg.
Jag ligger kvar på platsen i ungefär en timme. Vargarna blev ju inte skrämda och min klädsel vilseledde dem säkert. Vittring fick de inte. Krypande tar jag mig ut mot myren för att få bättre sikt. Då ser jag dem mitt på myren, cirka 200 meter ut. Årsvalpar. Längre bort skymtar jag tiken.
Kammouflageklädd och målad påbörjar jag en 150 meter lång ålning ut på myren mot vargarna. En knapp meter i minuten. I vatten och genom vatten. När jag är framme vid målet, en liten tall, tittar jag upp. Vargarna är borta! Men så ser jag dem cirka trettio meter bort. De ligger och sover! Jag ställer om kameran till enbildstagning och tyst. Får en timme med dessa underbara djur framför mig och de är helt ovetande om min närvaro. De ser den stora linsen på objektivet men det är allt. 
Jag ålar därifrån på samma sätt som dit. När jag lämnar området ser jag dem leka helt ostörda. Jag bestämmer mig för att återvända nästa dag för att försöka få några bilder i morgonsol.

Denna artikel är tillägnad Kölsta-revirets alfahane, hans två tikar och deras valpar. De sköts alla under licensjakten vintern 2018. En längre version av artikeln publicerades i Våra Rovdjur nr 1/2018.

Mats Bentmar är naturfotograf från Skåne:
– Jag trivs i vildmark med rovdjur. Mina bästa verktyg är tålamod och uthållighet samt största respekt för naturen och dess invånare. Jag berättar gärna om mina upplevelser för den intresserade.
-www.bentmar.com
-mats(at)bentmar.com 

 

Mats Bentmar, Finlands Natur nr 2/2018
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerare på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 
65308_t.jpg

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/3018
65301_t.jpg

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018
65276_t.jpg

Gör rent utan kemikalier

Med enkla medel går det att minimera städandets negativa effekter på miljö och hälsa. Man kommer långt med biologiskt nedbrytbara rengöringsmedel och mikrofiberdukar. Läs mera »
Maéva Hachem, Finlands Natur nr 3/2018
65266_t.jpg

Dialog över Finska viken

Finland och Estland söker efter synergier i arbetet med att planera sina havsområden. Grannländerna gynnas av att känna till varandras planeringsprocesser och framtidsvisioner. Läs mera »
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 3/2018
64359_t.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.Läs mera »
Mats Bentmar, Finlands Natur nr 2/2018
64362_t.jpg

Gipsen stoppar näringsläckaget

Genom att sprida ut gips på åkrarna kan man minska näringsläckaget med hälften. Också andra sätt att råda bot på läckaget undersöks.Läs mera »
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 2/2018
64389_t.jpg

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
64376_t.jpg

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
64331_t.jpg

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
62915_t.jpg

Järven – enstöring på vandring söderut

Vargen, björnen och lodjuret har vi småningom blivit bekanta med även i södra Finland, i takt med att bestånden vuxit. Nu finns tecken på att även järven – den minst kända av de fyra stora – sakta sprider sig söderut.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018