Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.

Vresrosens (Rosa rugosa) hör hemma i nord-östra Asien men importerades redan för över 100 år sedan till Finland som prydnadsväxt i trädgårdar. Därifrån har den på många håll spritt sig med hjälp av sina frön, som hos rosväxterna finns samlade i skenfrukter, allmänt kallade nypon. Dessa kan flyta på vattnet långa vägar eller spridas med fåglar.
Om du på din stugstrand har en vresrosbuske, finns det allt skäl att försöka bli av med den. Markus Keskitalo, planerare på Forststyrelsen, berättar att man i Östra Finska vikens nationalpark i flera års tid studerat olika metoder att bli av med den erkänt seglivade vresrosen. Han rekommenderar i första hand att gräva upp busken och hela dess rotsystem – så långt det går. Rötterna är oftast starkt förgrenade och speciellt på steniga stränder kan det vara nästan omöjligt att få bort rötter som slingrat sig in under stenarna. I sådana fall är man tvungen att upprepa grävandet då nya rotskott kommer upp. 
Ett annat sätt att bli av med oönskade vresrosbuskar, särskilt på steniga platser, är att klippa bort alla gröna växtdelar.
– Det går relativt snabbt, men man måste upprepa klippningen flera gånger per sommar och hålla på i några år innan busken till slut förtvinar och dör, berättar Keskitalo. 
För den som vill ha kvar sin vresrosbuske i trädgården rekommenderar han att man förhindrar fröspridningen genom att klippa bort nyponen innan fröna hinner mogna. Nyponen får inte placeras på öppen soptipp eller i en kompost utan bör förpassas till ett slutet kärl med avfall som ska brännas. 
Det är överhuvudtaget viktigt att se till att potentiellt skadliga växter inte sprider från trädgårdar ut i naturen. Det är säkrast är hålla sig till sådana trädgårdsväxter som man vet att inte är främmande och invasiva. 
Trädgårdsavfall borde aldrig dumpas utanför trädgården utan placeras i en sluten kompost eller ett slutet blandavfallskärl. 

Det finns en EU-förordning med bestämmelser om hur de främmande och skadliga arternas spridning i naturen ska motverkas. Förordningen omfattar för närvarande 89 växt- och djurarter. I Finland har vi en lag om hantering av risker orsakade av främmande arter från 2015 och en nationell strategi för främmande arter från 2012.
Av växtarterna på EU:s lista över invasiva främmande arter förekommer tre arter jättelokor och jättebalsaminen regelbundet i Finland. Jättelokorna bedöms vara så skadliga för naturen och även för mänskans hälsa att den som har planterade jättelokor på sin gård är skyldig att förstöra bestånden. 

 

Oönskade arter

Enligt gällande lagstiftning bör man inte odla, plantera och i övrigt hantera växter som utgör hot mot våra ursprungliga växt- och djurarter. Här är några exempel.

Jättelokor (Heracleum spp.)
Tre arter upp till fem meter höga flockblomstriga växter med en blomställning som kan bli upp till 80 centimeter i diameter. Konkurrerar med lätthet ut inhemska växter. Deras växtsaft kan ge brännskador på huden och aromerna från växterna kan försaka andnöd hos känsliga personer. De sprider sig med frön. Mycket seglivade och svåra att bli av med. Bästa resultatet uppnås genom att på våren dra upp de nya skotten som helt små. Senare på sommaren kan rötterna brytas med spade. Man också täcka in små bestånd med en mörk presenning i flera år för att hindra att frön i marken gror. Före frösättningen kan man klippa bort blommorna. Vid all kontakt med jättelokorna måste huden och ögonen skyddas mot växtsafterna.
Anmäl fynd av jättelokor och andra främmande skadliga arter till myndigheterna på portalen för främmande arter, Vieraslajit.fi.

 

Lupiner (Lupinus spp.)
Storvuxna, förkväver lätt mindre och känsliga växter och göder marken med kväve, vilket gynnar andra storvuxna arter. Sprider sig lätt med frön. Rekommenderas inte som trädgårdsväxt. Genom att klippa bort blomställningarna i ett tidigt skede kan fröspridningen förhindras. Enstaka exemplar kan grävas upp och förstöras. 

 

Jättebalsamin  (Impatiens glandulifera)
Har på många håll spritt sig ohämmat från trädgårdar. Storvuxen, bildar täta bestånd som beskuggar marken och tränger ut andra växter. Bör inte planteras. Bekämpas bäst genom att dra upp växten med rötterna. 

 

Parkslide och andra sliden (Reynoutria spp.)
Kan bli upp till fem meter hög, bildar täta bestånd med stora blad som beskuggar marken så att andra växter dör. Sprider sig lätt från rot- och stjälkdelar, fröna är sterila. Mycket svår att utrota, det säkraste sättet är att skära av stjälkarna i marknivå och hälla bekämpningsmedel, i första pelargon- eller ättiksyra, i de ihåliga stjälkarna.

Böcker om oönskade arter
-Riku Cajander 2018: Vanhat tutut ja hankalat vieraat. Maahenki.
-Miia Jauni & Markus Seppälä 2017: Kotipihan valtaajat. Into.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
Kommentarer (0)
Skriv siffran 10 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerera på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

I baldersbråns rike

Utskären i juli bjuder på strålande blomsterprakt och talrika fågelungar som noga vaktas sina föräldrar.Läs mera »
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2018

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.Läs mera »
Mats Bentmar, Finlands Natur nr 2/2018

Gipsen stoppar näringsläckaget

Genom att sprida ut gips på åkrarna kan man minska näringsläckaget med hälften. Också andra sätt att råda bot på läckaget undersöks.Läs mera »
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 2/2018

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

Med hav och havtornssaft i blodet

Som barn följde de sina familjer till sjöss och till skogs. Som vuxna har båda valt en livsstil mer rik på tid och upplevelser än pengar. Kusinerna Jonas Sjöblom och Alexandra Sjöblom tar vara på varje årstid.Läs mera »
Giséla Linde, Finlands Natur nr 1/2018

Järven – enstöring på vandring söderut

Vargen, björnen och lodjuret har vi småningom blivit bekanta med även i södra Finland, i takt med att bestånden vuxit. Nu finns tecken på att även järven – den minst kända av de fyra stora – sakta sprider sig söderut.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Två röster i skärgårdsvåren

Då orrtupparna spelar på stränderna och tranorna blåser fanfarer i den stilla aprilkvällen är vårstämningen i skärgården som finast.Läs mera »
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 1/2018

Järven – enstöring på vandring söderut

Vargen, björnen och lodjuret har vi småningom blivit bekanta med även i södra Finland, i takt med att bestånden vuxit. Nu finns tecken på att även järven – den minst kända av de fyra stora – sakta sprider sig söderut.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018