Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
65308.jpg

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.

Undersökningar har visat att igelkottarna helst själva bygger sina bon. De använder framförallt torra grässtrån, löv och kvistar för att konstruera en håla som är tillräckligt torr och varm för att de ska överleva vintern.
Du kan hjälpa igelkottarna genom att inte städa alltför pedantiskt i din trädgård inför vintern. Lämna kvar högar av löv och gräs på skyddade ställen, gärna invid husväggar. Beskär du lövträd och buskar kan du samla kvistarna i högar som blir potentiella vinterbon för igelkottarna.
 

Du kan dessutom underlätta igelkottens övervintring genom att snickra bon som placeras ut på en skyddad och torr plats. Anni Rautio, som doktorerat på igelkottarnas ekologi i östra Finland, rekommenderar att boet placeras på platser där mänskor rör sig så litet som möjlig, gärna i en skogskant. Hennes studier av igelkottarnas rörelser visade att de oftast söker sig till lugna platser i skogen där de bygger sina höst- och vinterbon.
Det finns ett antal olika modeller och rekommendationer på nätet för hur ett igelkottsbo ska vara konstruerat. Här följer en beskrivning som främst följer de råd och anvisningar som finns på den finska nätsajten siilikiikarissa.fi.
Det bästa materialet för ett igelkottsbo är ohyvlade omålade bräder, som gärna får vara gamla. Använder man färska bräder kan man minska den speciella lukt de avger genom att pensla dem med lervälling. Man kan förlänga livstiden för boet genom att måla det utvändigt med rödmylla.


Faner rekommenderas inte som material i väggarna eftersom den är så lufttät att det finns risk för mögelbildning. Vattenfast faner kan dock användas som takmaterial. Använder man bräder som tak är det bra att täcka dem med takfilt.
Boet har formen av en rektangulär låda med de inre måtten minst 40 x 40 centimeter. Takhöjden ska också vara minst 40 centimeter och taket får vara sluttande för att regnvattnet ska rinna av. Taket bör vara avtagbart för att man ska komma åt att lägga in bomaterial inför vintern och städa på våren.
I nedre kanten på en av väggarna bör det finnas ett hål som förses med en ingångstunnel med en diameter på 10–12 centimeter. Tunneln förhindrar katter, mårdhundar, rävar och andra rovdjur att komma åt igelkotten i boet. Den ger också ett visst vindskydd. Ingångstunneln kan vara ett plaströr eller en konstruktion av bräder. 
En viktig detalj är ventilationen. Man kan antingen borra ventilationshål i väggarnas övre kant eller lämna en ventilationsspringa mellan väggen och det överskjutande taket. 
Det rekommenderas inte att sätta in ett golv i igelkottsboet. Igelkottens urinerar flera gånger under vintern och ett golv samlar upp urinen som igelkotten i värsta fall kan frysa fast i. Urinen bör fritt få rinna ner i marken under boet genom ett tunt lager torv och grus som man placerar boet på. Boet bör fyllas med torra grässtrån och löv, som igelkotten själv inreder sin sovplats med. Man kan dessutom lägga lite löv utanför boet som igelkotten själv vid behov kan släpa in.

På våren efter att igelkotten flyttat ut är det viktigt att städa bort det gamla bomaterialet. Det innehåller sannolikt parasiter och det är därför viktigt att använda handskar då man avlägsnar bomaterialet. Ett andningsskydd kan också vara på sin plats, speciellt om skogssorkar huserat i boet. Då finns en viss risk att drabbas av sorkfeber som sprids med damm.

Igelkotten 
under vintern

-lever på underhudsfett
-kan förlora upp till 20–30 procent av sin kroppsvikt
-kroppstemperaturen sjunker till 4 grader
-kan hålla andan upp till 2,5 timmar, tar efter det flera korta andetag
-vaknar tidvis för att urinera

Olika typer av bon

Enligt Anni Rautios doktorsavhandling vid Östra Finlands universitet vistades igelkottarna i Joensuu 85 procent av tiden varje år i ett bo. Avhandlingen visade att igelkotten har fyra olika typer av bon. Förutom övervintringsboet har honorna ett bo där de föder upp ungarna och båda könen ett bo där de vistas dagtid. Det finns ytterligare en fjärde typ av bo som igelkottarna utnyttjar då de förbereder sig inför vinterdvalan.
Igelkottarna byter ofta bo. I Anni Rautios studie utnyttjade hanarna i medeltal 24 och honorna 17 olika bon under sin aktiva tid. Typiskt var att igelkottarna till vintern sökte sig bort från de områden där de vistats under sommaren. Under sin aktiva tid rörde sig hanarna i medeltal på ett 100 hektar stort område, medan honorna nöjde sig med 55 hektar.
Bomaterialet var i de flesta fall löv, grässtrån och kvistar. Ju mer löv- och rishögar det finns i en trädgård desto mer sannolikt är det att en igelkott bygger sig ett bo där.

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/3018
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerare på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 
65308_t.jpg

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/3018
65301_t.jpg

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018
65276_t.jpg

Gör rent utan kemikalier

Med enkla medel går det att minimera städandets negativa effekter på miljö och hälsa. Man kommer långt med biologiskt nedbrytbara rengöringsmedel och mikrofiberdukar. Läs mera »
Maéva Hachem, Finlands Natur nr 3/2018
65266_t.jpg

Dialog över Finska viken

Finland och Estland söker efter synergier i arbetet med att planera sina havsområden. Grannländerna gynnas av att känna till varandras planeringsprocesser och framtidsvisioner. Läs mera »
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 3/2018
64359_t.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.Läs mera »
Mats Bentmar, Finlands Natur nr 2/2018
64362_t.jpg

Gipsen stoppar näringsläckaget

Genom att sprida ut gips på åkrarna kan man minska näringsläckaget med hälften. Också andra sätt att råda bot på läckaget undersöks.Läs mera »
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 2/2018
64389_t.jpg

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
64376_t.jpg

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
64331_t.jpg

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
62915_t.jpg

Järven – enstöring på vandring söderut

Vargen, björnen och lodjuret har vi småningom blivit bekanta med även i södra Finland, i takt med att bestånden vuxit. Nu finns tecken på att även järven – den minst kända av de fyra stora – sakta sprider sig söderut.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018