Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.

I Åbotrakten finns en hel del vandringsleder. Vi hade utforskat stigarna i Kurjenrahka nationalpark rätt väl, men bland stigarna i Kuhankuono-området finns flera som vi ännu inte rört oss längs. En av dem är den rätt krävande Pirunkirkko-rutten. Vi beger oss iväg för att utforska den i månadsskiftet september–oktober.
Vi vill vandra en längre sträcka och också övernatta i skogen. Som startplats väljer vi Pukkipalo parkeringsplats, som ligger vid nationalparkens norra gräns. Härifrån är det kring 20 kilometer till Pirunkirkko-ruttens rastplats med eldstad. Här tänker vi spänna upp våra tarpar och övernatta.
Vi har inte vandrat långt då en lockande doft av rök från Lakjärvis vindskydd strömmar emot oss. Vi besluter oss för att gå och se efter om tranbären mognat vid Lakjärvi och samtidigt njuta av nykokt kaffe vid läger­elden. 
Från Lakjärvi fortsätter vi längs vandringsleden, som i början är rätt ointressant eftersom den går längs vägar i ekonomiskog. I gott sällskap får man ändå tiden att gå snabbt och ställvis vandrar vi också genom intressantare områden.
På vägen möts vi av en överraskning i form av Takalevo kyrka. Den är belägen bara 100 meter från vandringsrutten, så det var klart att vi skulle gå dit. Vad vi hittade där? Det får du se om du själv besöker stället eller tar en titt på videon på retkipaikka.fi.



Överraskande snabbt tar vi oss fram i skogen. Då vi går på skogsvägen blir benen något trötta och ömma, men det blir bättre då vi viker in på den egentliga Pirunkirkko-rutten. Den är åtta kilometer lång och löper inte i en slinga – man får alltså komma tillbaka samma väg man kom. Det finns en del sevärd­heter längs stigen, vilket gör att många väljer att vända tillbaka innan de nått stigens slut. Vandringslederna i Kuhankuono är till största delen väl utmärkta med synliga orangea band. En blå boll på bandet anger att vandringsleden är en sluten slinga. Följer man de blå markeringarna kommer man förr eller senare tillbaka till startplatsen.
Vita bollar visar att de är frågan om en förbindelseled eller ett stickspår. Följer man de här markeringarna går man alltså bort från den slutna slingan till en separat belägen rastplats, såsom Lakjärvi, till en utsiktsplats eller till en annan rutt med blå markeringar.
De vandringsleder som är belägna i Kurjenrahka nationalpark och i Vaskijärvi naturpark, och därmed förvaltas av Fortstyrelsen, har egen utmärkning. Dubbla markeringar används där det behövs.

Vi stannar vid vindskyddet vid Soikeroinen för en godispaus. Då man bakom vindskyddet väljer den stig som går till vänster kommer man in på ”Klättringsrundan” (Kiipeilijän kierros). Den är några hundra meter lång och värd sitt namn eftersom man här får använda också armarna för att komma framåt. Om det är vått och is på marken är den här leden rent av farlig.
Vi antar naturligtvis den här utmaningen och fortsätter sedan vandringen. Fastän rutten är väl utmärkt är det lätt att gå fel eftersom ett antal stigar här går kors och tvärs. Det gäller att koncentrera sig på att följa huvudleden, vilket vi inte alltid gör. Det blir kämpigt att ta sig fram då det börjar mörkna  i skogen och benen känns tunga. Vandringen bjuder på utmaningar i form av trasiga broar över djupa diken. 

Vi kommer till slut fram till Pirunkirkko. Rastplatsen är trevligt belägen uppe på ett berg, men i övrigt finns just här inga större sevärdheter. Stigen över bergen fram till rastplatsen bjuder däremot på vackra vyer och många liggande grånande trädstammar. Det här känns fint efter att vi i början av vandringen gått långa sträckor genom ekonomi­skog. Den här delen av vandringsleden måste vara en av hela Egentliga Finlands finaste!
Vi får skynda på för att hinna till följande rastplats innan det är helt mörkt. Då vi i skymningen kommer fram till rastplatsen möts vi av en överraskning. Bredvid eld­staden finns en stor grotta. Vi tittar på varandra och utbrister med en mun att i grottan vill vi övernatta! Och det gör vi.


Det blir en stämningsfull kväll vid elden och sedan en skön natt i grottan. Vi har länge drömt om att sova i en grotta och nu blir drömmen verklighet. Inne i grottan hittar vi resterna av ett lägerbål. Att göra upp eld här är ingen god idé. Berget är känsligt för värme och kan börja spricka upp av hettan från en öppen eld. Om grottan hållit i tusentals år ska vi inte förstöra den!


Pirunkirkko-rutten fortsätter härifrån mot Yläne, men vi väljer att följande morgon fortsätta vandringen tillbaka längs samma stigar och vägar vi kom längs. På vägen tillbaka hittar vi av en slump ännu en eldstad som inte finns på några kartor, trots att den är utmärkt med orange band i terrängen.
På återvägen besluter vi oss för att göra en avstickare till vindskyddet vid Särkijärvi. Vindskyddet är vackert beläget vid sjön Särki­järvi, men det är inte frågan om ett ”normalt” vindskydd utan en takförsedd eldstad av samma typ som vid Luola­kallio. I de här vindskydden går det inte att övernatta. Sjöns vatten ser så rent ut att vi använder det som dricksvatten. För säkerhets skull bör man koka eller filtrerar vattnet först.

Överlag är den här vandringsleden alldeles utmärkt, med undantag för en del tråkiga avsnitt längs vägar. Pirunkirkko-avsnittet var utmanande och där gick det långsamt att ta sig fram. Vandringslederna var väl utmärkt och vid eldstäderna fanns gott om ved.
Den 30 kilometer långa leden Vajossuon Vaellus är inte i sin helhet öppen, på grund av att spångarna på avsnittet Töykkälä–Kuhankuono i flera år varit i dåligt skick. Vid torrt före torde man ändå kunna ta sig fram här.  

Artiklarna har tidigare publicerats på finska på retkipaikka.fi

Översättning Magnus Östman

 

 

 

 

 

Kurjenrahka-
Kuhankuono

- stort skogs- och myrområde ca 30 km norr om Åbo

- Egentliga Finlands största myrar i naturtillstånd, urskog i bl.a. Pukkipalo

  en del av området hör till Kurjenrahka nationalpark, en del utgörs av naturskyddsområden som Kuhankuono, och i norr finns Vaskijärvi naturpark

- rikligt med vandringleder av olika längd, rastplatser, vindskydd, eldstäder, flera naturstugor 

-goda bussförbindelser från Trätorget i Åbo till Kuhankuono (Kurjenportti) och från Säkylä

- mer information på
utinaturen.fi

 

 

 

Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020
Kommentarer (2)
Skriv siffran 3 med bokstäver:
Det är ju bra
Anonym13.10.20 kl. 13:25
Tjena!!!!!
Anonym13.10.20 kl. 13:26
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerera på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

Gruvdrift och skogsavverkningar ljuder på scenen

– Människan är inte överordnad naturen och vi är alla ett och lika värda – människan, naturen och djuren. Tonsättaren Cecilia Damström använder sin röst för att ta ställning i samhället och talar för det hon tror på, nämligen jämställdhet. Läs mera »
Tuuli Solhagen, Finlands Natur nr 1/2021

Aktivistens handbok: Påverka i kommunen

Hur kan du påverka din omgivning och hur får du gehör för dina åsikter och idéer? I den här serien ger vi dig verktyg till att vara en aktiv medborgare och invånare. Läs mera »
Tuuli Solhagen, Finlands Natur nr 1/2021

Välj rätt stormkök

Ett välfungerande stormkök är en förutsättning för att matlagning i naturen ska vara rolig och att slutresultatet blir gott!Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

Över vita vidder

I östra Lappland bjuder UKK-nationalparken med sina mjukt böljande fjällandskap på fantastiska naturupplevelser även vintertid. Men den som ger sig ut i den här ödemarken ska helst vara både vältränad och försedd med rätt utrustning. Läs mera »
Bernt Nordman, Finlands Natur nr 4/2020

Ny ordförande

Henna Björkqvist tog över ordförandeklubban av Andrea Weckman vid Natur och Miljös förbundskongress i september. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2020

Mindre klimatvänliga än vi tror

Intresse och framtidstro är de känslor som finlandssvenskarna främst känner i fråga om klimatkrisen, visar forskning. Å andra sidan tror vi också att vi är klart mer klimatvänliga än vi egentligen är. Läs mera »
Janne Wass, Finlands Natur nr 4/2020

Batterier blir gödsel

Uttjänta batterier kunde återvinnas effektivare om vi såg till att batterierna oftare hittade sin väg till rätt in­samlingskärl. Det senaste är att batteriavfallet i slut­ändan blir gödsel, som är godkänd även i ekologisk odling.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2020

Bevara fladorna bättre

De är många och små och extremt viktiga för fisk, smådjur och vattenväxter. Men de allra flesta flador är påverkade av mänskan i mer eller mindre hög grad. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2020

Rucka dina rutiner lättare än du tror

En klimatsmart livsstil behöver inte betyda enorma uppoffringar, visar resultaten från ett nytt forskningsprojekt. Läs mera »
Janne Wass