Uppe på Kabelfabrikens tak i Helsingfors är utsikten över Finska viken och Drumsö vidunderlig. Solen värmer tidvis skönt, men så snart den går i moln blir det kyligt. Här uppe har också vinden från havet varit kall mest hela sommaren, något som Angela Oker-Blom och hennes odlarvänner fått erfara. Alla växter de odlat här uppe har inte klarat sig under den ovanligt kyliga och tidvis regniga sommaren.
Men Oker-Blom är ändå nöjd med sina första erfarenheter av att odla växter på tak till nytta och nöje. Många av växterna, av vilka en del är rätt ovanliga för finländska förhållanden, har klarat sig riktigt bra – speciellt efter att odlarna monterat upp olika vindskydd.
– Allting vi odlar här uppe går att äta, säger Oker-Blom och bjuder på ett blad av isört. Den är mycket saftig och smakar friskt och syrligt. En utmärkt ingrediens i en sallad.
Oker-Bloms favorit är citrontagetes. Den har liknande gula blommor som vanliga prydnadstagetes och hela växten kan ätas. Den har en frisk citronsmak. En annan exotisk växt som klarar sig bra i takodlingen är den peruanska potatisen Mayan Gold, hemmahörande på Andernas sluttningar. I mitten av augusti är den snart färdig för skörd, vilket Oker-Blom ivrigt väntar på.
– Den lär ha en söt smak som påminner om marsipan.
Tidigare under sommaren blommade den här speciella potatissorten vackert – så vitt man vet för första gången i Finland.

Jobbigt men roligt
Odlingen på Kabelfabrikens tak är ett pilotförsök som föreningen Slow Food Helsinki startade i våras. Cirka tio medlemmar deltar aktivt i skötseln. Understöd från några finlandssvenska fonder gjorde att de fick materialkostnaderna täckta till största delen, men allt arbete har de utfört själva med stor iver. Drivkraften har varit att göra något konkret för en grönare stadsmiljö. Att producera sin egen närmat och följa med hur växterna utvecklas under sommaren ger också fin tillfredsställelse för dem som bor i en utpräglat urban miljö.
Mycket arbete har takodlingen i alla fall inneburit. Mylla, trälådor och odlingssäckar från föreningen Dodo har transporterats upp till taknivå med en liten personhiss.
– Vi hade planerat att odla växter som vindskydd runt kanterna och djupare lådor med 30–40 cm mylla, men sedan fick vi höra att taket bara får belastas med 100 kilogram per kvadratmeter. Då fick vi nöja oss med en glesare odling och 20 centimeter mylla i lådor och säckar, säger Oker-Blom. Hon är en av dem som jobbat flitigast med bevattning, gödsling och rensning under sommaren. Hon har sin konstnärsateljé i huset och vistas här dagligen.

Rekommenderas varmt
När hösten kommer måste allt material tas ned från taket eftersom vinterns snötäcke i kombination med lådor och säckar annars kunde bli för mycket för taket. Oker-Blom hoppas att utrymmen där odlingarna kunde övervintra skulle hittas och att takodlingen kunde fortsätta  nästa sommar.
Hon ser gärna att fler stadsbor gick in för takodlingar eller andra liknande arrange­mang. Husbolagen kunde vara ett lämpligt samarbetsforum.
– Mänskor mår bra av att pyssla med jorden. En sådan här odling är lite av naturens underverk mitt i stan, konstaterar hon förnöjt.

Börja med lätta sorter
För Angela Oker-Blom har trädgårdsarbetet varit en bra motvikt till hennes engagemang som kärnkraftsmotståndare. Hon är speciellt bekymrad över att uranbrytning ser ut att kunna bli verklighet även i Finland.
– Det här är en deprimerande utveckling, men odlingen här på taket får mig att bli glad igen, säger hon.
Hon rekommenderar att den som börjar med takodling först går in för att odla säkrare sorter som klarar sig i lite svårare förhållanden. Kryddörter, bladselleri mynta, potatis och nässlor (blir god soppa, plättar eller te) är sådana växter, medan basilika, pumpa och gurka är känsliga för vinden uppe på högre höjd.
Den egyptiska luftlöken (se huvudbilden) är en av de grödor som klarat sig bra uppe på Kabelfabrikens tak. Som skulptör är Angela Oker-Blom speciellt fascinerad av lökens former. Både lökarna och stjälkarna kan ätas.