– De förnyade stödvillkoren är i det stora hela förmånliga för ekoproduktionen i Finland, säger Pauli Talvitie, som är ordförande för Förbundet för ekologisk odling. Byråkratin som hör ihop med ansökan om ersättning för ekologisk produktion minskade märkbart. Stödnivåerna för ekologisk produktion är nu konkurrenskraftiga jämfört med stödnivåerna för konventionellt jordbruk.
Pauli Talvitie berättar att Förbundet för ekologisk odling nu koncentrerar sin intressebevakning på förslaget till ny EU-förordning om ekologisk produktion.
– Målsättningarna för förslaget som EU-kommissionen gav i mars 2014 är bra, tycker Talvitie. Den nya lagstiftningen ska avlägsna hinder för utvecklingen av ekologisk produktion i EU, garantera rättvisa konkurrensvillkor för jordbrukare och andra aktörer och öka konsumenternas förtroende för ekologiska produkter.
– Däremot innehåller kommissionens förslag flera punkter som är mycket problematiska för den ekologiska produktionen i Finland, säger Talvitie. Enligt förslaget skulle det till exempel inte längre vara möjligt att undantagsvis använda konventionellt producerat utsäde då ekologiskt utsäde inte finns att få. I Finland är det inte möjligt att odla samma växtsorter som i sydligare länder och utbudet av ekologiskt utsäde av lämpliga sorter är begränsat. Om kravet på ekologiskt utsäde tillämpas utan undantag skulle det leda till att ekoproducenterna hade färre odlingsväxter att välja mellan och att utbudet av ekoprodukter på marknaden krymper.
Den här och andra punkter i kommissionens förslag har väckt stort motstånd bland medlemsländerna.
– EU:s nuvarande ordförandeland Lettland har gjort flera kompromissförslag och de flesta problematiska punkterna har fått en tillfredsställande lösning, säger Talvitie.
Emelie Hansson, sakkunnig vid Naturskyddsföreningen i Sverige, är emellertid orolig för den ekologiska produktionens framtid. Naturskyddsföreningen har gått ut med hård kritik mot EU-kommissionens förslag till strängare krav på ekologisk produktion.
– Naturskyddsföreningens utgångspunkt är att man inte får införa regler som gör att det blir för svårt att producera och sälja ekoprodukter, säger Hansson. Om den ekologiska produktionen minskar blir även miljönyttan mindre. EU-kommissionen bedömer att förtroendet för ekoprodukter är svagt bland konsumenterna. Naturskyddsföreningen håller inte med. Den ökade försäljningen av ekoprodukter tyder på att förtroendet för märkningen är högt. Däremot borde produktionen av flera ekologiska varor sporras.
Enligt kommissionens förslag måste i fortsättningen alla som säljer ekoprodukter vara certifierade. Det innebär en extra kostnad och enligt Naturskyddsföreningen är risken stor att en del butiker istället väljer att sluta sälja ekologiska varor.
Naturskyddsföreningen ställer sig också mycket kritiskt till förslaget att införa gränsvärden för otillåtna ämnen i ekoprodukter. Rester av syntetiska bekämpningsmedel hittas sällan i ekomat. Då det händer är det troligt att ämnena spritts från till exempel konventionella odlingar i närheten. Naturskyddsföreningen påminner om att ekologisk märkning inte är en produktmärkning. Ekologisk produktion går ut på att man ska följa vissa produktionsregler och kontrollen av produktionen ska säkerställa att reglerna följs. Om de ekologiska producenterna måste stå för kostnaderna då deras produkter blir underkända på grund av att gränsvärdena överskrids förverkligas inte principen om att förorenaren ska betala.
EU-kommissionen föreslår att det efter en övergångsperiod ska vara möjligt att importera ekoprodukter till EU endast om de producerats enligt regler som överensstämmer med EU:s regler. Enligt nuvarande lagstiftning bör reglerna vara likvärdiga med EU:s regler. Naturskyddsföreningen befarar att förslaget skulle leda till kraftigt minskad import av ekologiskt kaffe, bananer och annan frukt, nötter och kryddor. Vidare skulle den minskade efterfrågan leda till minskad miljönytta då odlare i fattiga länder avvecklar sin ekologiska produktion.
– Det är orimligt att kräva att kontroller av ekologisk produktion utförs på precis samma sätt som i EU i utvecklingsländer med en mycket mindre utvecklad myndighetsstruktur, säger Emelie Hansson.
EU-rådet försöker enas om en allmän riktlinje om ekologisk produktion i juni. EU-parlamentet bereder som bäst sin ståndpunkt om förordningen. Därefter ska rådet, parlamentet och kommissionen förhandla om förordningens slutgiltiga form, vilket troligen sker i höst.
