Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Med hav och havtornssaft i blodet

Som barn följde de sina familjer till sjöss och till skogs. Som vuxna har båda valt en livsstil mer rik på tid och upplevelser än pengar. Kusinerna Jonas Sjöblom och Alexandra Sjöblom tar vara på varje årstid.



Så borde alla ungar ha det: jämnåriga kusiner med familjer som gör roliga saker tillsammans. Alexandra och Jonas vet hur man tältar utan spår, hur skidor ska vallas och på vilka holmar det växer hjortron och havtorn. 
– När man lär sig leva nära naturen från början vet man att det är möjligt, säger Alexandra Sjöblom.
I tonåren satt Jonas mest framför datorn, och så småningom fick han jobb som programmerare. Men Naturfotolinjen på Ålands Folkhögskola återuppväckte friluftsintresset.
– Där träffade jag inspirerande människor som var samhällskritiska och ifrågasatte vår livsstil, och jag började inse att den som spenderar mindre pengar också kan jobba mindre. Så jag sade upp min lägenhet och bodde i hängmatta den sommaren,
säger Jonas Sjöblom
Nästa steg var en utbildning för naturvänligt friluftsliv i Dalarna. 
– Vi fick bygga vår egen utrustning och sy våra egna kläder, och jag bodde i en tipi. Men lika viktigt var det filosofiska. När man vistas så mycket ute i naturen fattar man hur lite man faktiskt behöver för att klara sig. Jag vet att jag inte står helt handfallen i en kris eller om samhället skulle kollapsa, säger Jonas. 
Idag hyr han ett litet torp med utedass på cykelavstånd från Mariehamn, och extraknäcker med ”vanliga” jobb ibland. Men han vill tillverka så mycket som möjligt av det han behöver själv, och lever delvis på sitt hantverk. 
– Jag testar olika saker och ser hur det säljer. Kådsalva är största grejen. Den är anticeptisk och bra för sår och olika sorters hudproblem. Så gör jag ryssolja, ett mygg- och fästingmedel av tjära från björknäver, och läderfett. Och just nu gör jag stora trähästar. En har köpts av ett stall så folk kan öva på att ta sig upp.



Alexandras liv präglades under många år av havtornspressning, yoga och långa resor till världens alla hörn. Hon hyrde en stuga i Getabergen och levde enkelt mellan himmel och hav.
– Men till slut började jag längta efter egen jord att odla. Så nu äger jag en vinterbonad sommarstuga med gård, bastu och egen badvik. Och när isen lägger sig kan jag spänna på mig skridskorna utanför min egen dörr, säger hon och skrattar.
2015 gick hon en kurs i permakultur på gården Ridgedale i svenska Sunne. Sedan dess har hon både praktiserat kunskaperna på sin egen gård och hållit workshops för Ålands Natur & Miljö. 
– Permakultur handlar om både hållbart odlande och livsstil. Det gäller att observera naturen, ta vara på förutsättningarna på varje plats och skapa system där både människor och miljö mår bra. 
Permakultur ger mycket skörd på liten yta, bättre jordkvalitet och motståndskraftiga ekosystem med naturliga kretslopp där allt tas tillvara. 
I Alexandras varmbäddar byggda av halm och brinnande hästgödsel kan spenat och sallat skördas nästan löjligt tidigt, och tomater och pumpor formligen sprutar ur landen när den tiden kommer.
Både Alexandra och Jonas har valt att lönearbeta mindre än de flesta. 
– När man lever så här enkelt finns det plats att ta dagen som den kommer. ”Nu är det fina skridskoisar”, eller ’idag vill jag bygga på mitt orangeri’, säger Alexandra. 
– Om man jämför med ett vanligt jobb så ger det här sättet att leva en mycket tydligare koppling mellan arbete och belöning, säger Jonas.
– På sätt och vis är den här livsstilen också tryggare än att ha hög lön och dyra vanor. Vi har många olika inkomstkällor. Vi är vana vid att leva billigt. Och vi vet att vi kan hitta nya lösningar om det kniper.
Livet nära naturen är också mer...  här söker de ord. Personligt. Rotat. Levande. 
– När det alltid är varmt i huset tänker man inte ens på det. Men när man själv eldar och känner kontrasten, då uppskattar man det mer, säger Alexandra.



Äventyren är en del av glädjen. Att ta sig ett dopp i ett öppet båtfar i en värld av is. Att övernatta oplanerat på en holme. Att bära en kanot över fjället för att få paddla i vårfloden i en älv. Att komma iland någon helt annanstans än man hade tänkt sig och knacka på hos okända eller lifta hem.
– Man träffar människor man aldrig skulle ha träffat annars, och får se platser man annars inte skulle ha sett, säger Jonas.
– Det är nåt fint i att lita på att det ska lösa sig på något sätt. Att man inte måste planera allt, säger Alexand-ra. 
De vill båda leva så att de inte skadar natur och djur och andra människor. Ta vara på det naturen erbjuder. Och inte köpa onödig prylar som tillverkats under slavliknande förhållanden i fjärran land. 
– Vi behöver inte så mycket som vi tror. Det går att sänka standarden lite och ändå höja sin livskvalitet, säger Jonas.
– Jag tror på att visa människor att det finns andra sätt att leva. Jag vill också få människor att komma ut och uppleva saker, för då får man också en större förståelse för naturen, säger Alexandra.


 

Alexandra Sjöblom och Jonas Sjöblom.

 

Giséla Linde, Finlands Natur nr 1/2018
Kommentarer (0)
Skriv siffran 5 med bokstäver:

Resultat för mat:

Ge helgerna deras betydelse igen

Julen och nyåret närmar sig. Allt fler blir uppmärksamma på helgfirandets baksidor och söker alternativ. Listorna med tips om en hållbar jul är många. Tillsammans med John Björkman tar vi fram kärnan i helgfirandet.

Mer strömming på matbordet hjälper Östersjön

Strömmingen har i dag degraderats till i första hand foder- och exportfisk. I medeltal äter vi idag bara 300 gram strömming per år. Kunde strömmingen i framtiden ersätta köttet och den importerade fisken på tallriken och därmed spela en positiv roll för Östersjön? 

Med hav och havtornssaft i blodet

Som barn följde de sina familjer till sjöss och till skogs. Som vuxna har båda valt en livsstil mer rik på tid och upplevelser än pengar. Kusinerna Jonas Sjöblom och Alexandra Sjöblom tar vara på varje årstid.

Kompostera mera

Matsvinnet i hushållen är ett allt mer uppmärksammat problem. Det kan motverkas genom gammal hederlig kompostering, som i slutändan ger prima mylla. En rätt skött kompost hålls igång hela vintern av egen kraft och om den ändå fryser går att få igång den igen på våren

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.

För hårda krav på eko-odlingen?

Allt fler finländska åkrar odlas ekologiskt och försäljningen av ekologiska produkter ökar. Trots det är den ekologiska matens marknadsandel mindre än två procent av livsmedelsförsörjningen. I år förnyades villkoren för jordbruksstöden. Som bäst diskuterar EU-rådet förnyade krav på ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel. Trots goda målsättningar är det inte säkert att de nya villkoren ger ökad ekologisk produktion.

Ekologisk flygfrukt från Afrika

Ananas, mango, bananer, kaffe och kryddor. Få ställen är bättre att odla dem än i Uganda. Det har man insett på många håll i världen. Man köper dem gärna. Om de är märkta som ekologiska.

Odla på taken går bra

Att odla växter på hustaken är ett utmärkt sätt att göra stads­miljön grönare, luften friskare och temperaturen inomhus behagligare. Matnyttiga grödor som blommar vackert kan ge takodlaren stor personlig tillfredsställelse.

Glöm inte dioxinerna

Fisk är hälsosamt. Östersjöfiskar såsom strömming, lax och öring är närmat och ett gott alternativ ur miljösynvinkel. Men glöm inte problemet med höga dioxin-halter.

Ekologisk mat är hälsosammast

Ekologisk mat är det mest hälsosamma alternativet. Det säger den brittisk-tyske professorn Carlo Leifert, som under fem års tid deltagit i det största EU-forskningsprojektet någonsin inom ekologiskt lantbruk.